Jag kommer aldrig isidosätta min ängel...

Jag är isidosatt.Det har jag alltid varit på något sett men hade en liten liten förhoppning att det kanske skulle kunna ändras.Men inte då.
Hade hoppats på att detta skulle bli vårat år,bara vårat.Men som alltid så dyker det upp något annat som puttar oss bakåt. Har lärt mig nu att jag aldrig kommer ta mig fram och förbi utan jag kommer alltid vara den som ligger sist.Den som alla tillslut glömmer bort.
Saknar närheten till någon så otroligt mycket.Vissa kvällar och nätter kan jag ligga i timmar och bara fundera och då kommer tårarna. Men tårarna gör mig stark så otroligt stark.
Jag kommer ta mig igenom detta och när jag har gjort det är jag en erfarenhet rikare.

Nu har det gått 16 dagar.